Softar och oroas
Har det bra, nyduschad och lugnet råder i huset just nu men ändå har jag en oroskänla.
Det är något som kommit krypande och som jag tänker på mer och mer fast det är säkert så för alla men ändå pratas det inte så mycket om det vad jag hört.
Varje gång jag är ifrån barnen så är jag rädd att det ska hända något, om dom är med mig i bilen eller liknande är det ingen fara för då är vi tillsammans men när vi är på olika platser och framförallt om bilar är inblandade så blir jag oroad för att något ska hända. Hellst vill jag bara ha dem omkring mig hela tiden så jag kan se och höra dem, då är allt bra men tyvärr är det inte så och jag försöker intala mig att det är noja men ändå känns det. Misstror inte någon och det är inte meningen att någon ska ta illa upp, tror inte medvetet någon vill göra mina kära barn illa utan är bra rädd att olyckan är framme när jag inte är tillsammans med dem.
Usch, ska försöka tänka på annat.
Kära maken kommer hem ikväll!! Han har ju varit iväg på jakt några dagar men det gick fort att fylla kvoten för vad som fick skjutas och jakten är avblåst i den trakten efter en jaktdag.
