Mitt liv...

Så var fotograferingen över, känns skönt. Det blev som vanligt lite tjaffsigt om vilka kläder som skulle användas men det blev en ganska bra kompromiss, undrar hur det kommer att bli om några år? Det gäller att stå på sig nu så att man har en chans att få vara med och bestämma i alla fall. Nattli är nästan värst, hon är väldigt bestämd om vad hon sätter på sig eller inte.
Det blev en lång väntan på att få de där korten knäppta men till sist (näst sist av alla) var det vår tur och jag tycker kortet blev ganska bra med tanke på att lilleman absolut inte vill sitta stilla där och se glad ut!

Om en stund när fotografmotståndaren vaknat ska vi åka in till stan och fixa några grejor åt min kära man som tänker lämna mig ensam hemma igen med barn och en halvårsgammal vildbatting till hund (kan även vara väldigt go och gullig med), för att ta med Zäta till nordligare jaktmarker. Den här gången ska det jagas älgar! (Undrar hur man får en hund att fatta att idag ska du jaga björn och imorgon älg?)

Ja, nu lär jag sluta men jag avlägger rapport igen om hur det går med älgjakt och inskolning (ingen inskolning idag).

Kram till er